detenaochdetandra.blogg.se

Madi, Made, Madde, Madden, Madelen, Madeleine, Madeleen, Madlein - ja det är jag det, och säkert några varianter till. Själv kallar jag mig rätt och slätt Made med uttalet Madi. Och jag som skulle ha varit en Karolina. Tänk vad enkelt - Karolina eller Lina, ja till och med Kärålajna kunde ha varit en variant. Kärt barn har många namn.

 

Antagligen var jag ett kärt barn, men jag var även ett blygt barn som trodde att livet gick ut på: "Ursäkta mig för att jag finns till" tills jag fyllde 25 år och insåg "Nej, här ska inte ursäktas för det liv jag lever". Jag har lika mycket rätt att vara här och synas och höras som alla andra. Det har du också. Så ursäkta mig.

 

Nu vaknar filosofen i mig, för jag har så många tankar om livet. Jag är uppväxt i en österbottnisk by. Jag fick bra värderingar hemifrån. Mina föräldrar hade bott i Stockholm och sett annat än Österbotten. Jag visste att det fanns en annan värld utanför bibelbältet som vi bodde i.

 

Tack för att jag fick resa till Stockholm som liten. Det gav mig ett annat perspektiv på livet. Jag visste att i den staden skulle jag bo någon gång. Stockholm var kanske min första förälskelse och jag glömmer aldrig staden som var mitt hem under sju år.

 

Tack för att jag fick följa med mina föräldrar då de var och dansade. Jag satt vid sidan om och höll i mammas handväska medan föräldrarna valsade runt i sommarnatten.

 

Tack för att jag fick upptäcka världen omkring mig. Jag var ofta ensam ute och gick i skogen. En dag då jag kanske var i 6-årsåldern träffade jag en man i skogen bakom vårt hus. Jag berättade sedan för mamma att jag hade träffat en gammal man med vida byxben i skogen. "Ja, det var Fride det", konstaterade hon lugnt medan hon bakade ut bröden. Hon bredde en nygräddad, varm smörgås åt mig. Smöret smälte och rann mellan fingrarna. Då visste jag vem Fride var.

 

Tack för att jag fick vara ute och köra med Ragnar. Pappa, jag och hans Volvo Ragnar på skogsvägar var trevliga stunder. I bästa fall fick vi syn på en hare, en räv eller en älg. För det mesta var det en stillsam färd med en tystnad mellan far och dotter som sa allt. Det behövdes inga ord för att se att hon var pappas flicka.

 

Tack för att jag fick veta att jag alltid skulle "ha vettet med mig" då jag åkte någonstans. Tack för att jag så gott som utan invändningar fick ta med mig ett par burkar öl då jag var ute med mina vänner före jag var myndig.

 

Tack för att jag fick en uppväxt med kristna grunder men som ändå var fri. Tack för att jag fick se världen, möta nya människor och upptäcka att vi alla är olika men ändå så lika. Tack för att jag lärde mig att växa upp som en fördomsfri människa.

 

Tack och lov att vi är olika, och ingen behöver ursäkta sig för att de finns. Alla ska vi ha samma rätt oavsett kön, hudfärg, social bakgrund och sexuell tillhörighet. Jag har vänner i alla de olika kategorierna.

 

Jag är glad över den jag är i dag. Jag har inte alltid varit Guds bästa barn men jag är nöjd med den jag blev och för de värderingar jag fick. Det var mina filosofiska tankar för i dag. Själv kan jag läsa mycket mellan raderna i det här inlägget, men det må tolkas som det vill. Nästa gång ska du rösta i EU-valet, men låt bli ifall du är nöjd med alla främlingsfientliga partier vi har i Europa i dag!

 

Tack.