Mina fina miner

Det är ju inne med selfies nu, så därför tänkte jag bjuda på några. 
 
 
Det här är den osminkade sanningen om mig själv. Inte för att jag annars är sminkad heller, men det är sällan jag har glasögon. Det här roade jag mig med då jag tog ut linserna i går och de andra i familjen hade gått och lagt sig. Ja, jag nöjer mig med lite - både underhållsmässigt och utseendemässigt. 
 
Jag har inte fotograferat mycket den sista tiden, men nu måste jag ta tag i saken då jag blev utmanad på fejan att ta vardagsbilder fem dagar i rad. Jag är inne på dag två nu. Jag undviker dock att sätta bilderna här ovanför på facebook. Istället får alla mina tusentals (hmhmmm) läsare här på bloggen se mina fina miner. 
 
Jag är så lat så jag använder min lilla mobil och fotograferar. Den är så liten så den knappt syns. Jag nöjer mig med lite, som sagt. Jag tror inte att jag någonsin kommer att skaffa t ex en ajfåon. Man ska dock aldrig säga adrig. I sommar har jag haft min lilla Nokia snart två år och den kommer jag att ha så länge den andas och lever. Eller kanske blir det dags att göra sig av med den om den börjar andas. Det känns liksom inte riktigt naturligt, men vem vet vad de hittar på härnäst - telefoner som andas kanske?
 
Nu bär det av igen med mitt filosoferande. Istället för att sitta och slappa i den sköna, fula soffan ska jag hitta på någon härlig, underhållande hushållsyssla. Tvättmaskinen är redan igång, så då kan jag bädda sängarna och plocka ur dismaskinen med ett leende på läpparna, och visslande konstatera: "Ååå vilket underbart liv jag har!"