Skruva, stryka och skriva

Att stå mellan en strykbräda och en Harley-Davidson och samtidigt sträcka sig över HD:n för att skruva lös en hylla från väggen - det är sånt som bara händer då man bor i ett garage. Att sedan inse att "hyllan" är en bit ekparkett - det är sånt som bara händer då man bor i ett garage tillsammans med en golvläggare. Golvläggaren har i alla fall försett mig med en sats verktyg så jag kan skruva då lusten faller på. Och det slog mig faktiskt att högen med kläder på strykbrädan har en tendens att bli större, och det lockade inte alls att stryka, även om jag stod med krampande händer i en krampaktig, lutande ställning över motorcykeln. För övrigt fick golvläggaren strykjärnet i julklapp eftersom han tyckte vårt gamla var dåligt, och det var det faktisk. Nu borde det inte finnas några ursäkter för att få det att hetta till. Det krävs bara en kontakt och två hål.
 
Att jag har fått skruvmejslar, och skruvar lös och fast hyllor och andra skruvade, skruvbara föremål, innebär väl att golvläggaren borde stryka då han har fått ett strykjärn. Vi ska se hur stor den där klädhögen på strykbrädan kan bli. Kanske börjar han stryka då högen skymmer ögonstenen som står bakom, ja HD:n alltså.
 
För att spinna vidare på tråden, så är ordet spinna något som förenar mig och min sambo. Jag syftar då på mina katter och han syftar på ljudet av en Harley-Davidsonmotor. Jag insåg för en stund sedan att skruva och skriva nästan är samma sak. Det är bara en bokstav som skiljer orden. Stryka kan man också göra då man skriver. Stryk är däremot förbjudet nuförtiden.
 
 
 

I'm back, enligt önskemål

Gott Nytt År! Hmmm, det gamla ordspråket "Bättre sent än aldrig" får jag ta till här. Tänk att det ska behöva gå nästan en hel månad utan ett blogginlägg. Nu är tystnaden bruten. Min sambo budbäraren kom och meddelade att jag hade en läsare som väntade på ett nytt inlägg. Tack för att du puschar på mitt skrivande Johanna. :)
 
Då jag är på hugget ska det bli ett bra inlägg. Det här blir bara en svamlande början. Jag kan sammanfatta de senaste veckorna med att jag jobbar som vanligt och det går utmärkt. Arbetstyngden är lite större för tillfället, men personligen är det inga problem. Jag har i princip jobbat tre dagar och varit ledig två dagar ganska länge nu. Det är lagom mycket. Första veckan i februari blir dock intensiv då jag ska på kurs i finska tre eftermiddagar. Barnen kommer att få långa eftisdagar. Veckan därpå blir det två kurstillfällen också. Någon menar nämligen att jag ska skriva språkprov i finska. Är det för sent i en ålder av 33 att börja i språkbadsskola? Kanske de har plats för ett förvuxet barn längst bak i någon klass. Jag får höra mig för. Eller kanske jag packar mina väskor och beger mig till grannkommunen Evijärvi några veckor. Det är också ett alternativ. Tänk att jag kan bo i Finland och vara så otroligt svensk.
 
Nu ska jag ta en snabbdusch, snabbtandborstning och snabba mig i säng. Kanske avslutar jag dagen med Stieg Larsson och boken "Män som hatar kvinnor". Jag har några sidor kvar. Och det var en bok som jag ägnade mina lediga stunder åt förra veckan. Rekommenderas! Förresten så måste jag snabbmata kaninerna också. Det är inte så rolig årstid då kaninernas vatten fryser hela tiden. Men snart är det vår. Det är det faktiskt.
 
Imorgon blir det jobb och så börjar jag sedan veckan med två lediga vardagar, då jag igen får vara taximamma. Men jag är ju van att köra i jobbet. I dag blev det exakt 100 km. I vanliga fall blir det inte så många kilometrar på ett morgonskifte, men jag antar att jag i dag hade "viidi distrikt som musikas frassn". 
 
 
Vinter hos oss. Bilden är tagen från vår egen skridskobana bakom huset. Aningen otydlig bild eftersom den är tagen med min exklusiva Nokia C5 (jag tänkte skriva explosiva) som är så liten så den knappt syns eller känns, men det går att ringa med den. Det blir säkert fler vinterbilder i kommande inlägg, och jag lovar att det inte ska ta fyra veckor tills jag skriver igen.