Hoppas på tur med min kur

Det har varit tyst här på bloggen några dagar, men jag verkar ha en tendens att blogga på mina lediga dagar. Och jag råkar vara ledig i dag. 
 
Och det mesta av mina lediga dagar går åt till att skjutsa barnen till och från förskola och skola. Vi har ett par hundra meter för lite för att barnen ska få taxi. Det ska vara minst 3 km till skolan för att de ska få taxi, men vi har kanske 2,8 km till skolan. Surt.
 
Barnen har dessutom olika tider, så i dag har jag varit fyra gånger till skolan. Jag var också på föräldrasamtal till förskolan angående Vendela. Hon har en del kvar att lära sig, verkar det som. Men man måste också tänka på att hon fyller sex år om först en månad. Kanske hon utvecklas mer till våren. Men det var i alla fall inga större problem för henne. 
 
Förutom fyra varv till förskola och skola, var jag och handlade mat och till apoteket. Nu har jag påbörjat en kur med Losec. Min mage har varit upp och ner flera dagar. Jag vet inte om det är gallan som bråkar eller magkatarr på gång. Jag ska i alla fall testa med Losec nu och se om det blir bättre. Det är inte kul att inte kunna äta ordentligt. Dessutom har jag haft huvudvärk, men det har kanske sin förklaring i att jag har undvikit att dricka kaffe. Det kommer en och annan krämpa med åren. Jag hoppas att jag inte får gallbesvär under Stockholmsresan som närmar sig. Om inte kuren hjälper nu, så måste jag kolla upp vad det riktigt är för fel på mig (annat än i huvudet, haha). Det skulle kanske inte skada att få Litalgin utskrivet. :)
 
Just nu har Daniel en kompis här. Det är roligt att barnen har kompisar, men lite tråkigt att ingen i deras ålder bor här riktigt nära. Men om ett par år kan de cykla själva till kompisarna. Kanske redan till våren för Daniels del.
 
Just nu är det inte mycket nytt som har hänt här. Tyson har varit hemma och hälsat på i dag. Det beror säkert på att mina föräldrar inte är hemma. Han är skojig den kissen. Kattungen växer och verkar må bra.
 
Kaninernas lya ger jag upp hoppet om snart. Jag har ingen bra idé om hur jag vill ha den. Jag har sågat, spikat och rivit. Snart är hoppet ute, men min envishet är stor. Kanske blir det till något till slut.
 
Jag brukar alltid tro att allting löser sig.

Det ljusnade, men fläsket gungar

Det ljusnade efter gårdagen. Alla utom jag sov klockan åtta i går på kvällen. Härligt. Jag fick hela kvällen för mig själv, men var vaken hundra gånger i natt istället. Jag brukar sova på nätterna, men nu verkar det vara något som stör mig varje natt. Jag får väl skylla på månen.
 
 
För femtioelfte gången hämtade jag i går kväll vår katt Tyson som numera har bosatt sig hos mormor och morfar. Han gick med mig hela vägen hem, som vanligt, men vägrade att komma in här hemma. Jag bar in honom och så fort han såg vår lilla "Bobcat", började han morra. Efter lite mutande med burkmat och då han hade druckit vatten ur kranen, släppte jag ut honom igen. Sedan dess har Tyson antagligen ätit sig mätt i sitt andra hem. Kanske får han stanna i sitt nya hem, men det är tomt utan Tyson. Vi har haft honom nio år nu. Den som gillar Bobcat mest hos oss är vår Justus. Det kunde jag inte tro. Däremot verkar inte Dipsy (Justus mamma) gilla någon annan katt över huvudtaget. Hon är lite som Tyson. Men mig gillar hon i alla fall. Och Tyson är helt galen då han träffar mig. Vad vore livet utan dessa fyrbenta? :) Kaninerna sitter mest i sin bur. Det är ungefär som jag tänkte att vara kaninägare. Man har inte mycket utbyte av dem. Kanske de blir lite mer sällskapliga med tiden.
 
I dag var det en helt vanlig jobbdag på förmiddagen, och eftermiddagen gick till ett möte som handlade om kvalitetsarbete på arbetsplatsen. Lite torrt ämne, men det är tydligen något som måste finnas och fixas nu. I morgon blir det en lagom lång arbetsdag på fem timmar. Skönt med lite omväxling.
 
Jag funderar på att komma igång med någon slags träning. Jag sitter mest och jäser på kvällarna, eller det blir mest hushållsarbete medan Magnus bygger. Skittråkigt, rent ut sagt. Men ibland kan det vara avkopplande att vika kläder framför tv:n eller sköta om djuren. Det här med djur verkar vara min grej. Jag tycker till och med att det är avkopplande att städa kaninburen. Men jag borde börja röra på mig mer, för det känns som om fläsket gungar bara av att jag går. Blä! 
 
 
 
 
 
Vad mer då? Jo, Magnus ska på en mässa i Helsingfors på fredag och lördag. Jag jobbar på lördag morgon, så då får vi anlita mormor som barnvakt. Själv är jag ledig på torsdag och fredag den här veckan, vilket inte är helt fel.
 
Ikväll ska jag hjälpa att förbereda Daniel för matteprov som han har på fredag. Tänk vad tidigt de börjar med prov i skolan nuförtiden! På min tid började vi med prov först i trean, tror jag. Men jag kommer inte riktigt ihåg... Det var ett tag sen. 
 
I kväll blir det en enkel middag bestående av makaroner och korv, har jag på känn. Hungrig är jag, och säkert barnen också. Det banar väg för att avsluta här.
 
 
 
 

En mörkare dag

Nej, jag hade börjat skriva ett inlägg, men ångrade mig. Man ska inte avslöja allt om sig själv och sina dumheter, kan jag bara konstatera. Jag gör ett nytt försök nu.

Barnen var bokstavligen utmattade i morse. Jag fattar inte hur de kunde vara så trötta. De har ju haft sovmorgon två dagar nu, men de var tröttare än aldrig förr. Ingenting var bra, och jag fick prioritera mellan att Vendela fick dricka ett mjölkglas eller borsta tänderna. Mjölkglaset vann. Barnen får frukost på "föris", men jag tyckte de behövde få något i magen före vi åkte. Resultatet sedan blev att jag dumpade barnen vid "föris" två minuter före klockan sju och kom till jobbet två minuter senare (jobbet är bakom skolan). Hemma hade jag två kaniner som inte fick någon mat, men jag kom fram till att de inte dör. Saken är den att jag faktiskt drömde i natt att jag hade glömt att mata en hund som jag skulle ta hand om några dagar. Den drömmen slutade i katastrof och jag vaknade halv fem i morse av en mardröm utan dess like. Någon sömn fick jag inte efter det. Vem kan sova efter att man har knivskurit katter som långsamt försöker kravla sig upp och ligger på ett golv och förblöder i väntan på att bli hundmat? Ja, det var väl en bra fråga, och tack och lov bara en mardröm. Den här morgonen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Och hur många morgnar till ska jag behöva ha genomtrötta barn som ska till förskola och skola? Usch, det blir läggning klockan sju ikväll, men det är klart att ingen vill sova då...

Blä! I min annars positiva inställning till livet, blev det här en av de sämre dagarna, men jag vet inte vem jag ska skylla på. Det är väl bara att plocka fram ryggsäcken och leta efter de postivia inställningarna till i morgon. Jag hoppas att jag inte behöver rota så länge.

Något positivt den gågna helgen var i alla fall att få vara ledig och vara med familjen. Lördag gick till shopping i Kokkola och på söndag var vi på förlovningkalas. Nästa helg blir det jobb, men först ska jag njuta av dagarna före. Att allt är som vanligt är ändå det bästa. Att ha friska barn, ett arbete och roliga saker att se fram emot är väl ändå det bästa. Man måste komma ihåg att njuta av de små sakerna och stunderna i livet. Varje dag har en liten ljusglimt - även under den mörkaste årstiden. Så njut av arbetsveckan! :)

 Lite fotografering hann jag också med på lördag morgon...