Från pride till proud

Kom på mig själv med att skratta åt mina egna tankar - eller egentligen mina kära föräldrar. Jag nämnde så där i bifarten att de har lite svårt med det där med pride-festivalen i Jakobstad i sommar. Jag läste igår om att pride-flaggan trots allt inte får hissas vid stadshuset eftersom någon politiker från (surprise!) kd inte tyckte det var lämpligt. Hmmm, det om det. Som sagt är åsikterna om pride-paraden mycket delade.
 
Min pappa undrade då vad det där pride är för någon. Kan det ha med sprit att göra? Varpå min mamma sa att vet han inte ens vad det är? Det är ju de där som är homo. Jaha! Då gick det upp ett liljeholmens för honom, som mamma brukar säga. Och där var den diskussionen slut. Vi tillhör tydligt olika generationer mina föräldrar och jag.
 
Nu blir det snart tårtdags. Här bjuder jag på några bilder ur mitt liv:
 
 
1. Kaninen Gullis gillar sin halva av nya kaninburen.
2. En liten häst hälsade på oss en kväll och katten Justus var inte så förtjust. Han tänkte det var en STOR katt.
3. Barnen lekte och Justus ville vara med.
4. & 5. Brev från mitt fadderbarns mamma skrivet på spanska och översatt till engelska av Children International.
6. & 7. Nu har vår tio år gamla BMW nått över 100 000-kilometersstrecket.
8. Magnus bär ut dörren som jag började slipa.
9. Barnens nya högsäng som Magnus har byggt. Det finns många fördelar med att ha en händig man. I'm proud. 
 
 
 

Dagen före födelsedag

Är jag fri eller bunden? Det kan man undra då jag sitter med en laptop i knät och tre sladdar som kommer ut från tre sidor av datorn. De fastklamarade apparaterna är:
1. En röd kamera
2. En vit mobil
3. En blå högtalare
 
Man kan i alla fall inte klaga på att jag inte omges av färger. Ska man få både bilder och lite kraftigare ljud ur laptopen så krävs det några apparater, hål och sladdar. Samtidigt är det ju smart att apparaterna laddas - förutom högtalaren då. Det där med blåtand är jag inte så inkommen i, men jag tror att den blå tanden inte finns i min laptop. Därav sladdarna.
 
I går var en dag då en hel del uträttades här på Hallonbacken. Magnus fixade en högsäng till barnen mellan varven han spacklade lite väggar i huset. Jag började slipa en gammal dörr som vi ska ha till skafferiet. Jag slutade då det började regna och ville inte slipa inohus på grund av den förmodade icke hälsosamma gamla färgen på dörren. 
 
 
"Ursäkta röran! Vi bygger om."
 
Det var närapå natt innan barnen somnade. De var så uppspelta av att sova i sina ny sängar. Det är fortfarande en enda röra nere i vårt garage, men här uppe är det luftigt med två sängar mindre. Först flyttade vi bara ner barnens vanliga sängar för några dagar sedan, men så tyckte vi att vi kunde spara utrymme med högsängar som barnen har tjatat om att de vill ha. Nu behövde de inte vänta tills vi flyttar in i huset för att få sina högsängar. Flytten lär ju inte bli i första taget ändå.
 
I dag är det en stor dag då vår Daniel blir hela åtta år. Man kan undra vart de åren har tagit vägen. Visst har det hänt en del under åren, men ändå minns jag så väl natten före Daniel föddes då jag var vaken med värkar och Magnus låg och snarkade. Klockan 15.19 (svensk tid) 30 maj 2006 ploppade han ut. Det var förfärligt och härligt på samma gång. Det bästa minnet från sjukhushotellet var det goda brödet som var som hembakt. Konstigt att det bästa minnet är den goda brödsmaken. Man är väl lite konstig i både kroppen och knoppen efter en födsel. Och åtta år senare har vi en smart kille som ibland vet alltför mycket, och har jättebra minne. Ja inte vet jag vem han släktas på. Han fick väl det bästa av båda föräldrarna samt pappas envishet och mammas amperhet.
 
 
Vi tjuvsmakade tårtan redan i går på kvällen - sent - och så åt vi av den nu på morgonen. Det är halva kvar nu. Det blev en tårta med chokladbotten och fyllning med jorgubbssylt och tjock vaniljsås. Den blev alltför söt för mig som gillar syrliga saker, men barnen verkade tycka om tårtan. Dekoreringen blev mycket sparsam och sned med tanke på att klockan var mycket då den färdigställdes. Men huvudsaken var att vår 8-åring var nöjd med den. Och som present fick han sin efterlängtade radiostyrda bil Nikko VaporiZr.
 
I dag är det maskerad på förskolan och Vendela skulle först vara katt/tiger men ändrade sig sedan till uggla (Tack A-K och J för ugglebadkappan.) Sedan blir det sommarlov för vår tjej. Daniels sista skoldag består bland annat av gudstjänst i kyrkan. I morgon blir det avslutning. Sedan har vår kille också sommarlov. Hoppas vädret blir bättre och mer sommarlikt snart. Vi kan i alla fall njuta av blommorna trots det grådaskiga vädret.
 
 
En liten bukett med maskrosor, förgätmigej, blommande lingonris och en rönnkvist.
 
 
 
 

Tacksamhet

Madi, Made, Madde, Madden, Madelen, Madeleine, Madeleen, Madlein - ja det är jag det, och säkert några varianter till. Själv kallar jag mig rätt och slätt Made med uttalet Madi. Och jag som skulle ha varit en Karolina. Tänk vad enkelt - Karolina eller Lina, ja till och med Kärålajna kunde ha varit en variant. Kärt barn har många namn.
 
Antagligen var jag ett kärt barn, men jag var även ett blygt barn som trodde att livet gick ut på: "Ursäkta mig för att jag finns till" tills jag fyllde 25 år och insåg "Nej, här ska inte ursäktas för det liv jag lever". Jag har lika mycket rätt att vara här och synas och höras som alla andra. Det har du också. Så ursäkta mig.
 
Nu vaknar filosofen i mig, för jag har så många tankar om livet. Jag är uppväxt i en österbottnisk by. Jag fick bra värderingar hemifrån. Mina föräldrar hade bott i Stockholm och sett annat än Österbotten. Jag visste att det fanns en annan värld utanför bibelbältet som vi bodde i.
 
Tack för att jag fick resa till Stockholm som liten. Det gav mig ett annat perspektiv på livet. Jag visste att i den staden skulle jag bo någon gång. Stockholm var kanske min första förälskelse och jag glömmer aldrig staden som var mitt hem under sju år.
 
Tack för att jag fick följa med mina föräldrar då de var och dansade. Jag satt vid sidan om och höll i mammas handväska medan föräldrarna valsade runt i sommarnatten.
 
Tack för att jag fick upptäcka världen omkring mig. Jag var ofta ensam ute och gick i skogen. En dag då jag kanske var i 6-årsåldern träffade jag en man i skogen bakom vårt hus. Jag berättade sedan för mamma att jag hade träffat en gammal man med vida byxben i skogen. "Ja, det var Fride det", konstaterade hon lugnt medan hon bakade ut bröden. Hon bredde en nygräddad, varm smörgås åt mig. Smöret smälte och rann mellan fingrarna. Då visste jag vem Fride var.
 
Tack för att jag fick vara ute och köra med Ragnar. Pappa, jag och hans Volvo Ragnar på skogsvägar var trevliga stunder. I bästa fall fick vi syn på en hare, en räv eller en älg. För det mesta var det en stillsam färd med en tystnad mellan far och dotter som sa allt. Det behövdes inga ord för att se att hon var pappas flicka.
 
Tack för att jag fick veta att jag alltid skulle "ha vettet med mig" då jag åkte någonstans. Tack för att jag så gott som utan invändningar fick ta med mig ett par burkar öl då jag var ute med mina vänner före jag var myndig.
 
Tack för att jag fick en uppväxt med kristna grunder men som ändå var fri. Tack för att jag fick se världen, möta nya människor och upptäcka att vi alla är olika men ändå så lika. Tack för att jag lärde mig att växa upp som en fördomsfri människa.
 
Tack och lov att vi är olika, och ingen behöver ursäkta sig för att de finns. Alla ska vi ha samma rätt oavsett kön, hudfärg, social bakgrund och sexuell tillhörighet. Jag har vänner i alla de olika kategorierna.
 
Jag är glad över den jag är i dag. Jag har inte alltid varit Guds bästa barn men jag är nöjd med den jag blev och för de värderingar jag fick. Det var mina filosofiska tankar för i dag. Själv kan jag läsa mycket mellan raderna i det här inlägget, men det må tolkas som det vill. Nästa gång ska du rösta i EU-valet, men låt bli ifall du är nöjd med alla främlingsfientliga partier vi har i Europa i dag!
 
Tack.
 
 
Tack för att jag fick lära mig att plocka smultron och blåbär, och trä dem på ett strå.