Dagens status

Vissa dagar är intensivare än andra. I dag gjorde jag hälften av de planerade arbetsuppgifterna och resten var oplanerat. Lunchen åt jag kl.14.15 då jag kom hem. Med det här jobbet är det kanske inte så konstigt att magen protesterar. Det är inte alltid stressigt på jobbet, men vi lever och jobbar i ett kaos. Under en arbetsdag ska tio personer vistas på några kvadratmeter. Kaffepauser och lunchpauser bland lakan som ska manglas och folk som pratar i munnen på varandra, och en telefon som ringer är vardag - alltså de dagar man hinner ha paus. Över ett år har vi haft riktigt trångt på jobbet. Fördelen är att man kan sätta sig i bilen och åka ut till klienterna där man får andas en stund, fast det är ju då man egentligen jobbar.
 
Jag ska inte klaga. Arbetsuppgifterna är omväxlande, men efter en dag som denna är min hjärna helt slut. Det har blivit övertid var och varannan dag nu. Imorgon har jag egentligen en ledig dag, men ska nog ändå vara med på ett möte på eftermiddagen. Det innebär sju arbetsdagar i rad. Men efter det - om alla är friska - bär det av till den kungliga huvudstaden. Just i dag insåg min kära sambo att han nog borde stanna hemma med sin hosta och kroppsvärk, och med en tid till läkare på kvällskvisten.
 
För övrigt tog jag min sista tablett Losec i morse. Magen känns ok nu, men vi får se hur den mår om ett par dagar. I morgon blir det tandläkarbesök med bedövning och borrning. Efter många år var det dags för mina två första hål. Jag har inte haft hål i tänderna sedan jag var fem år. Efter några tandläkarbesök till, kommer jag att bli två visdomständer fattigare och en bettskena rikare. Det är det här som kallas ålderstillägg.
 
 
 
Tyckte den här videon var lite kul och annorlunda. Gillar Petter! :)
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Kerstin:

Ja, det är inte lätt att jobba inom vården, inte. Vad har vi gett oss in på =D

Men livet som brevbärare var ju också ganska stressigt emellanåt.

Hoppas ni alla mår bra nu och att ni är framme i Stockholm. För isåfall ses vi morgoneftermiddag! =)

Svar: Hej Kerstin, ja livet som brevbärare var stressigare, men på ett annat sätt. Att jobba inom vården är mera tacksamt även om det är stressigt ibland. Det var kul att träffa er. :)
Mad(d)e

Kommentera här: