Slutkalasat
Så blev det kväll igen och slutkalasat för den här gången. Hipp hurra för Vendela 6 år! Och mamman i familjen är också helt slut - igen. Det måste vara årstiden som gör mig till en ständigt trött varelse. Jag verkar omge mig med jobb - är jag inte på jobbet, så jobbar jag hemma eller så är jag inte hemma för att jag är borta och gör något som måste göras på bortaplan. Det tar ju liksom aldrig slut. Jag väntar bara på den där lediga dagen då jag ska kunna ligga på soffan och slappa. Eller existerar det sådana dagar? Jag tvivlar. Det borde i alla fall bli en ledig helg om en vecka. Det kan ju vara skönt med tanke på att jag har jobbat de tre senaste helgerna. Men så kommer det några julfester också, minst tre och max fem. Men jag har kvällsskifte på sambons julfest, så det blir nog jobb den kvällen eftersom jag inte hann önska ledig kväll innan vi fick arbetstiderna. Sånt är livet.
Och nu kom jag just på att jag inte har tagit ett enda kort under hela Vendelas kalas. Jag som alltid fotar tårtor och barn på kalas. Men tårtorna jag fixade i går var i alla fall godkända den här gången, och det finns minst en halv kvar. Skinkpajerna, som födelsedagsbarnet hade beställt, var populära och är nästan slut.
Och förresten, vad händer med sjuåringar? Vår har blivit till en minitonåring som bråkar, skriker och smäller i dörrar. Dessutom är han en pina för sin lillasyster sexåringen. Kanske är det här en period då man som förälder ska förbereda sig för tonåren. Och varifrån kommer allt tjat om telefoner, x-boxar och surfplattor? Det verkar vara det viktigaste i vår sjuårings liv. Det är ett evigt tjat. Men nu har vi skickat in jultidningsbeställningen som resulterar i att vi får en surfplatta. Halleluja! Kanske blir det frid i huset då. Knappast.
Ibland önskar jag att mina barn skulle få vara barn på riktigt, som då jag själv var liten. Jag fick aldrig någon Nintendo 64. Tack och lov! Det var bra att inte växa upp med en massa onödiga prylar. Vi hade bara det nödvändigaste. Men det är klart, tiderna förändras.
Trots alla gnällinlägg de sista dagarna så är livet bra. Det finns så mycket att vara tacksam över. Det tänker jag ganska ofta. Tänk på alla gamla människor som kämpade för Finland och för den frihet vi har nu. Och i dag är det framför allt dagen då man ska minnas de som inte längre är med oss.