Att se bottnen på tvättkorgen är huvudlös(s)t
Lyxlivet som ledig mamma fortsätter. Snart är det dags att hämta ett barn från skolan - dagens fjärde skjuts. Tänkte faktiskt lufta kaninerna i dag också, och försöka få dem att gå i koppel. De borde nog få lite mera omtanke och mänsklig kontakt. Deras klor borde också klippas, men hur det ska gå till vet jag inte. De är inte så tama. Men jag har i alla fall en klosax som jag köpte till katterna för många år sedan. Deras klor har inte heller blivit klippta nu då de är utekatter. Vi får verkligen hoppas att kaninerna är två honor också, så det inte kommer inavelsungar. Det var ju ett fint ord. Det låter som inälvsungar. Bläää. Tänk inte på hur de skulle se ut. Jag sa: tänk inte på det!
Den där dagen då jag fick slappa på soffan kom äntligen i dag - medan tvättmaskinen brummade och fortfarande brummar på. Ett tag i går var det faktiska tomt i ena tvättkorgen, och nu är det faktiskt tomt i den andra. Det är som i Bröderna Lejonhjärta då Skorpan sa: "Jonathan - Nangilima - jag ser ljuset. Jag ser ljuset." Men jag säger istället: "Äntligen - tvättkorgsbottnen - jag ser bottnen. Jag ser bottnen". Det är ju kanske inte lika känslosamt att se tvättkorgens botten som att se ljuset i Nangilima, men det är nästan så en liten tår trillar ändå. Tur att jag inte skrev tå - att en liten tå trillar. Det skulle verkligen vara känslofyllt.
I dag kom en lapp hem från förskolan och även information från skolan om att det är löss i farten, så nu blir det att kolla igenom ungarnas hår och hoppas på det bästa. Usch, vi har inte haft löss tidigare, men det är ju ganska vanligt. Det kliar och kliar. Undrar vad det kan bero på? ;-)