Att lämna avtryck
Jag lämnade avtryck i dag. Bokstavligen. Så här gick det till:
I ett rum med vita väggar och grönt golv, och med blicken vilande på två fiskar i ett akvarium, satt den 33-åriga kvinnan och väntade. Fem minuter tidigare hade hon stigit in i rummet och tagit av sig sin jacka. Hon valde en av fyra stolar att sätta sig på. Hon satte sig på den samma som hon hade suttit på de fem tidigare gångerna hon hade varit där. Stolen hon valde var en trygg plats nära det lilla bordet med tidningar. De hör liksom till. Vad skulle ett väntrum utan tidningar vara? Och akvariet hade de medevetet placerat i rummet för att ge en lugnande effekt inför besöket.
Den 33-åriga kvinnan orkade inte titta på fiskarna särskilt länge. Istället fiskade hon upp tidningen "Sköna hem" från tidningshögen. Hon bläddrade och tittade på de perfekta hemmen - utifrån sett. En dörr öppnades och ett "varsågod" hördes. Hon satte tillbaka tidningen, tog sin lilla svarta handväska och gick med klickande, bruna skor in i ett annat vitt rum. Tandläkaren förklarade hur det skulle gå till att lämna avtryck, och som vanligt sänktes huvudänden på den gröna stolen ner. Så länge hon gjorde som de sa och kom ihåg att andas, skulle det här gå som en dans. Femton minuter senare lämnade hon rummet, och kvar fanns bara avtrycken av hennes tänder. Och tandläkaren förstås.