detenaochdetandra.blogg.se

Att skriva eller inte skriva. Det är frågan. 

 

För det mesta har jag en bok på gång när det kommer till läsning. Det blir mest deckare av svenska författare, men den senaste tiden har det blivit lättsmälta romaner av Nora Roberts. Eftersom jag tycker om att skriva, borde jag läsa mycket. Det gör jag egentligen inte. Jag är en mycket långsam läsare, och därför kan jag aldrig läsa en bok på ett par dagar. Det blir snarare en bok på två eller tre veckor. Dessutom tycker jag det är bortkastad tid att läsa. Aldrig att jag skulle sätta mig mitt på blanka dagen och läsa en bok. Då ska den nog vara riktigt spännande och extraordinär. Däremot läser jag böcker på kvällarna tills jag somnar. Vete f-n varför jag inte tycker tiden på fejkbook är bortkastad. Det tåls att tänkas på.

 

För en tid sedan lånade jag en diktbok skriven av nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Jag läser nästan aldrig dikter, men att skriva dikter tycker jag är ganska kul. Även om Tranströmers dikter var rätt konstiga, så fastnade jag för den här dikten som heter "Resan":

 

På tunnelbanestationen.

En trängsel bland plakat

i ett stirrande dött ljus.

 

Tåget kom och hämtade

ansikten och portföljer.

 

Mörkret nästa. Vi satt

som stoder i vagnarna

som halades i hålorna.

Tvång, drömmar, tvång.

 

På stationer under havsnivån

sålde man mörkrets nyheter.

Folk var i rörelse, sorgset,

tyst under urtavlorna.

 

Tåget förde med sig

ytterkläder och själar.

 

Blickar i alla riktningar

på resan genom berget.

ingen förändring ännu.

 

Men närmare ytan började

frithetens humlor surra.

Vi steg ur jorden.

 

Landet slog med vingarna

en gång och blev stilla

under oss, vidsträckt och grönt.

 

Sädesax blåste in

över perrongerna.

 

Slutstationen! Jag följde

med bortom slutstationen.

 

Hur många var med? Fyra,

fem, knappast flera.

 

Hus, vägar, skyar,

blå fjärdar, berg

öppnade sina fönster.

 

 

Tomas Tranströmer

 

 

Kanske tyckte jag om den här dikten för att jag kände igen mig på någont sätt. Det är så skönt att fly in i en värld av ord ibland. För en stund glömmer man allt annat.

Det här inlägget blev lite annorlunda än mina tidigare, men jag antar att det inte alltid är så intressant att läsa om blåbärsplockning och nätshopping - också ett par av mina intressen i sommar. Resfebern som drabbade mig för några dagar sedan, kommer att lindras lite med en hotellnatt i helgen. Tyvärr missar vi två barnkalas och tre "fylleungar" - tänkte jag skriva - men jag menar naturligtvis tre födelsedagsbarn. 

 

Trevlig blåbärsplockning!