detenaochdetandra.blogg.se

På dagens schema stod det "städning av kaninburen och fixa bättre tak till buren", Det var ett riktigt skitjobb, kan jag meddela. Och jag blev så hungrig, trött och frusen så jag gav upp, och har inte orkat städa bort efter mig. Jag hade så många bra idéer till taket, men jag är ingen plåtslagare även om jag känner flera. Då sa det pling, och vad kom min lilla hjärna att tänka på då? Den där fula plastkupolen som ha legat och skräpat här flera år. Den skulle bli tak på kaninburen. Fördelen var att det var lätt att dra kupolen uppochner på snön och isen till kaninburen. Det trixiga var att få upp den ovanför buren. Men med lite envishet, jävlar anamma, finsk sisu och ren styrka lyfte jag upp den. Och där sitter den nu tills den blåser ner. Det är en bra dag att testa det just i dag då det för ovanlighetens skull blåser.

 

En annan kaninbur som har stått tom på marken, tryckte jag in under ett tak med brädor med milt tvång, en liten hammare och envishet. Jag mätte med ögonmåttet före, så jag visste det skulle gå. Om mitt ögonmått är bra eller om jag är optimist då det gäller att passa in saker i varandra, kan ju diskuteras. Jag har ofta inställningen att "det måste gå", och visst gick det den här gången också.

 

Det är bra att jag inte behöver sätta upp timmar för kaninskötsel, för det har blivit ganska många den här hösten. Nu verkar det i alla fall som om kaninerna har blivit lite mer tama. Och på kattfronten är det oförändrat, men det är en del skitjobb med katterna också. En av dem har en dörrmatta (på utsidan) som toalett och en tyckte att köksgolvet var lämplig toalett i natt. Våra två kattflickor är mest misstänkta för det inträffade.

 

Nu får jag snart sparka igång BMW:n och ratta mot skolan för fjärde gången i dag. Jag extraknäcker ju som taximamma på mina lediga dagar, så det blir ju bra med semester nästa vecka med sovmorgon till kl. 7.20 varje morgon och skolsjutsar under dagarna. Och en dag ska vi till Purmo också. Tänk det, av alla ställen i världen så åker man till Purmo, men det är ju bara en eftermiddag så det ska nog gå bra. Vid närmare eftertanke blir det antagligen riktigt roligt både för mig och för barnen. Både de och jag får leka eftersom jag ska träffa en barndomskamrat och hennes barn. Och träffar man sin barndomskamrat så brukar det vara som om tiden har stått stilla. Man är där man slutade för 25 år sedan. Det är bara att återuppta leken.